Linus Fornander

Det finns så många uttryck som vi använder och som per definition betyder olika för olika människor. T.ex lycka, lycka för mig behöver absolut inte vara lycka för någon annan. Och att söka lycka då söker man som sagt en utopi.

Annat exempel vad betyder älska ?? Man älskar sina barn, den man är gift med, sina syskon, sina föräldrar, kanske sitt favoritlag, men vi älskar dom ju inte på samma sätt. ( för det vore ju konstigt) så vad betyder egentligen älskar?? Kan älska och lycka kanske vara samma sak?? Och om det skulle vara så, så kanske kärlek också kan vara samma sak att känna kärlek inför något eller någon

. Om jag skulle beskriva något för mig som passar på alla dessa tre ord är det ett glatt leende. För det finns väl inget som värmer och som gör en så glad som att mötas av ett leende.  Kan vara från någon man känner eller en vilt främmande gammal eller ung spelar egentligen ingen roll för mig.

Och jag tror att om vi alla bestämmer oss för att möta människor med ett leende så ler dom tillbaks.

Efter en lång funderare under morgonens städande har jag kommit fram till att man ska vara glad för de lilla. Tar en paus för att dela med mig av denna tanke. Det låter kanske som en klyscha men vad har man egentligen att gnälla över. Jag anser mig själv vara relativt frisk, jag har tak över huvudet, jag har några personer som jag ändå definierar som mina vänner (kan hoppas att dem tycker detsamma). jag kan äta mig mer än mätt dagligen, som sagt vad kan man mer kräva.

Den nya, eller kanske inte så nya men den konstanta diskussionen kring jakten på lycka, men vad fan är Lycka!?! jag är glad över min tillvaro, har en fantastisk flickvän, föräldrar som fortfarande bryr sig, en storebror som största förebild och vänner jag fortfarande fortfarande kan prata med när jag känner att jag behöver. Jakten på lycka är en jakt på något som existerar i små korta stunder. du kan uppleva en kort stund av lucka när personen som du älskar sig jag älskar dig tillbaka. du kan känna en kort stund av lycka när du får beskedet om att du klarade en tenta som du var jätte nervös inför. Du kan vara lycka för en stund när ditt favorit lag vinner en viktig match. Men någon form av konstant lycka kommer vi aldrig uppnå. Målet, anser jag, måste vara ett tillstånd som du trivs i, med människor som får dig att må bra, ett jobb som du går till varje dag utan att kräkas och någon form av en hobby som får dina kreativa sinnen att utmanas, om detta är träna måla eller vad det nu än är så kan jag lova dig att ingenting kommer få dig att känna konstant lycka.

Jakten på det utopiska begreppet lycka tror jag i sig skapar större "problem" än vad de faktiskt ger lycka. Om man inser att lycka endast är något som kommer ske i små korta ögonblick kan man koncentrera sig på att skapa sig än vardag som är tillräckligt bra, för vad kan du mer kräva en än vardag som är tillräckligt bra!

Peace!

Ni som följt min blogg under en längre tid vet att det dyker upp lite gästbloggare då och då. två stycken har varit i farten tidigare och nu är det äntligen dags för en tredje gästbloggare, läs och inspireras!

Jag har den senaste tiden sett att fler och fler människor som är överviktiga. I vissa fall innehar dessa personer grov fetma med svårigheter att ta sig fram som följd men i andra fall är dem bara kort och gott tjocka. För att göra en åtskillnad mellan detta, i många gånger luddiga begrepp, är tjocka de som har ett BMI över 25. Dessa räknas som överviktiga. De människor som har en BMI på över 30 hamnar i gruppen som definieras som fetma. Tittar man sig omkring på stan har andelen av dessa människor ökat, både bland gamla och unga.

När man ser på måttet BMI uppkommer en rad problem. Exempelvis har kritiken funnits kring att BMI inte mäter andelen muskler, som väger mer än fett, på kroppen. Detta problem behöver vi lyckligtvis inte ta ställning till då dessa personer inte innehar en muskelmassa som skulle vara ett problem i denna mätning.

Frågan jag ställer mig är vad det är som gör att individen inte reagerar på sin övervikt? Vad är det som gör att man inte reagerar på att man måste köpa nya byxor för de gamla går inte igen? Vad är det som gör att individen inte förmår att ta tag i problemet?

Förmodligen är det så att personen inte innehar självdisciplinen att göra en förändring. Låg självdisciplin gör att suget till exempelvis choklad vinner och istället för att stå emot äter man tills man blir mätt. Man kan äta allt i lagom mängd men man kan inte äta det man alltid är sugen på. Godis varje dag och fikabröd till varje fika blir i längden ohållbart såtillvida att man inte förbrukar dessa kalorier. Disciplinen måste vara starkare än suget när man står inför dessa val.

Vi ska inte heller sticka under stolen med att människan är gjord för att röra på sig. Har man inte denna aktivitetsnivå naturligt i vardagen måste var och en släpa sig till gymmet för att springa, lyfta skrot eller på annat sätt röra sig. Även här spelar självdisciplinen in. Visst är det inte en fröjd att varje dag gå och träna men då BÖR man tänka på känslan efteråt. Hur skönt är det inte att vara svettig och känna att man verkligen har kämpat?

Jag är väl medveten om att det finns sjukdomar och åkommor som kan spela en väsentlig roll i möjligheten att röra på sig. Det finns tillstånd som gör att vikten ökar eller rörelsen i vardagen minskar med viktökning som följd. Däremot är det inte dessa människor som jag syftar på. Alla ni som ingår i denna krets är ursäktade, för en kort stund.

Vi ska ha i åtanke att 100 gr godis (ej choklad) är cirka 400 kalorier. Detta är beroende på sort och tillverkare. Ta då den stora godispåsen till myset på lördagskvällen och vi har där förmodligen 2000 kalorier. För att omsätta detta till verkligheten så ska en kvinna som vill gå ner i vikt äta cirka 1500 kalorier, för att behålla vikten 2000 kalorier.

Att välja att träna och äta rätt är att respektera sig själv. Jag gör detta val för att jag vet att jag mår bra av det och i längden gynnar detta mig mer än en påse godis. Att må bra i sig själv, känna sig pigg och nöjd över sitt utseende är viktigt för individens självkänsla och denna känsla avspeglas på utsidan. Det viktigaste att komma ihåg är att i slutändan är det ändå kalorier in och kalorier ut som bestämmer hur du ser ut.

// Peace

Alla Kimberly Kumba Sandberg så börjar vi dagens inlägg med ett:

Tja Tja bloggen!
Men för att komma till sak, mitt lilla utbrott på Jeffrey Sachs och hans lite smått självkära bok måste jag be om ursäkt för. förra blogginlägget skrevs efter att jag läst ca 130 sidor, nu när jag precis vänt dem sista bladen i boken måste jag ge honom lite cred. Dem sista 7 kapen svarar väldigt bra på en väldigt svår fråga. hur ska vi få slut på fattigdomen i världen. Med relativt specifika planer för hur fattigdomen ska utrotas skriver Sachs med ett engagemang sällan tidigare skådat i en kursbok. Så jag tar och ber om ursäkt och stänger boken med en leende på läpparna och tycker ändå att jag lärt mig en hel del vettigt som ska skrivas ner på papper på onsdagens tenta och sedan glömmas bort.

I Detta ögonblick känner jag dock att detta inlägg blev lite väl positivt, men en söndag som denna efter en god natts sömn på soffan och ett långt samtal med världens mest fantastiska människa så känner till och med jag att det inte finns något att fundera över eller klanka ner på!

Men detta kan ändras, dagen är Lång.

Peace!

Ja efter en förmiddag med min nyblivne vän Jeffrey Sachs börjar jag bli lite fundersam. Hur "självgod" får man vara i en bok? jo egentligen kan man ju va hur jävla självgod som helst och skriva 404 sidor om hur fantastisk man själv är och hur om man bara gör som jag säger så blir allt bra.

Boken heter på svenska slut på fattigdomen och handlar om Sachs tanker och idéer om hur som idag är extremt fattiga ska ta sig ur detta och vidare upp på hans så kallade utvecklingsstege. Hans bok är i mitt tycke mer än kärleksförklaring till sig själv än en informerande kursbok. när man sida upp och sida ner läser om allt bra han tycker själv han har gjort ställer jag mig frågan, var tog ödmjukheten vägen? var tog självkritiken vägen? i min värld blir en bok av detta slag bara tröttsam och irritationsväckande även fast Sachs har en del bra saker att säga. Men man kanske skulle vid något tillfälle i boken kliva av sin pedistal och erkänna att andra metoder funkar och att hans metod inte är någon profetia som alla bör följa. Den överlägsna och självkära bild som boken målar upp får mig att tvivla mer än ta till mig det som faktiskt är bra.

Men för att prata om någonting roligare så är det bara, och jag säger bara för att det som sker om bara 131 dagar ser jag fram emot mer än något annat jag sett fram emot på mycket länge!

Jag tackar för mig och fortsätter denna eftermiddag att bläddra mig igenom Sachs kärleksberättelse till sig själv!

Peace!

Jag som studerande på heltid har en fundering, är det verkligen meningen att man ska orka/klara av att plugga dubbelt, alltså 200%, 60 hp poäng per termin. Jag är helt medveten om att personer har olika fysiska förutsättningar och allt sånt, jag måste trots de ställa mig frågande till hur universitetssystem är uppbyggt, tanken måste ju vara att om du pluggar 100% att du ska lägga ner 40 timmar i veckan, för det är ju ändå sagt att det sla motsvara ett vanligt arbete. Självklart är det så att jag med väldigt många andra inte varje vecka lägger ner 40 timmar i veckan på att plugga, inte ens i närheten av de varje vecka, trots detta har jag än så länge klarat allt jag har läst här hemma... men jag tycker att det är ögonbrynshöjande att personer klarar av att studera på dubbel hastighet, eller dubbelt så mycket, vilket vi väljer att kalla det. Borde det inte vara så att kraven på den 100 % takten borde vara högre?

men som en klok människa sa, universitets studier på en normal hastighet är gjord för att en idiot ska klara av. visst är det så att man måste ge alla människor möjlighet att plugga på universitets nivå. Universitetsstudier ska inte vara något som endast samhällets "elit" ska klara av utan alla människor med mer eller mindre jobb sk kunna ta sig igenom. jag vet att jag kanske redan nu sagt emot mig själv men jag ställer mig fortfarande frågan... borde inte kraven kunna vara högre?!?! jag anser inte att det ska va meningen att i princip någon ska klara av att plugga dubbelt så mycket på samma tid....

Peace!

Efter en lång tystnad har jag bestämt mig för att låta världen ta del av mina tankar och livsöden!

För dig som inte vet har jag sedan slutet på Augusti bosatt mig i Sollefteå (en liten stad i västernorrland) för att studera Internationell Kris och Konflikthantering. Utbildningen är en fortsättning på det som påbörjades på Nya Zeeland och ett steg på vägen mot det slutgiltiga målet att forska inom ämnet fred.

Varför jag valt att plocka upp bloggskrivandet igen beror på... ja vad beror de på egentligen, idag vet jag inte ens vad jag hade tänkt skriva om, vem skulle vara intresserad av vad som händer en student i en småstad i Sverige, det kommer förmodligen stå ganska lite om själva Studierna och mer om tankar och idéer som kommer och går genom en lätt förvirrad gärna....

Den första tanken jag skulle vilja dela med mig av en egentligen en fråga, Hur svårt kan det vara att följa en instruktion. har suttit hela eftermiddagen och lyssnat på redovisningar om olika länders fattigdoms bekämpnings strategi. en redovisning som ska vara baserad på en uppsatts som skrivits på ca 10 sidor. uppsattsen skulle besvara fem frågor, detta skulle presenteras på 20 min, hur kan det då komma sig att tendens är att prata om allting annat förutom det man frågade efter... jag säger absolut inte att presentationerna är dåliga men jag anser att man borde hålla sig till sak när man håller en presentation. Utmaningen med att hålla en presentationer är att hålla sig till poängen och inte sväva ut, när man pratar om allt annat förutom att svara på de frågorna som uppsattsen var byggd på blir det väldigt svårt för personerna som lyssnar att förstå och hänga med. alla som sitter och lyssnar ska ha svarat på samma frågor och detta gör att om den grupp som presenterar då håller sig till att svara på dessa frågor kommer alla att förstå bättre...

en första tanke av många som kommer skrivas ned....

Peace!