Linus Fornander

Ja efter en förmiddag med min nyblivne vän Jeffrey Sachs börjar jag bli lite fundersam. Hur "självgod" får man vara i en bok? jo egentligen kan man ju va hur jävla självgod som helst och skriva 404 sidor om hur fantastisk man själv är och hur om man bara gör som jag säger så blir allt bra.

Boken heter på svenska slut på fattigdomen och handlar om Sachs tanker och idéer om hur som idag är extremt fattiga ska ta sig ur detta och vidare upp på hans så kallade utvecklingsstege. Hans bok är i mitt tycke mer än kärleksförklaring till sig själv än en informerande kursbok. när man sida upp och sida ner läser om allt bra han tycker själv han har gjort ställer jag mig frågan, var tog ödmjukheten vägen? var tog självkritiken vägen? i min värld blir en bok av detta slag bara tröttsam och irritationsväckande även fast Sachs har en del bra saker att säga. Men man kanske skulle vid något tillfälle i boken kliva av sin pedistal och erkänna att andra metoder funkar och att hans metod inte är någon profetia som alla bör följa. Den överlägsna och självkära bild som boken målar upp får mig att tvivla mer än ta till mig det som faktiskt är bra.

Men för att prata om någonting roligare så är det bara, och jag säger bara för att det som sker om bara 131 dagar ser jag fram emot mer än något annat jag sett fram emot på mycket länge!

Jag tackar för mig och fortsätter denna eftermiddag att bläddra mig igenom Sachs kärleksberättelse till sig själv!

Peace!