Linus Fornander

Ni som följt min blogg under en längre tid vet att det dyker upp lite gästbloggare då och då. två stycken har varit i farten tidigare och nu är det äntligen dags för en tredje gästbloggare, läs och inspireras!

Jag har den senaste tiden sett att fler och fler människor som är överviktiga. I vissa fall innehar dessa personer grov fetma med svårigheter att ta sig fram som följd men i andra fall är dem bara kort och gott tjocka. För att göra en åtskillnad mellan detta, i många gånger luddiga begrepp, är tjocka de som har ett BMI över 25. Dessa räknas som överviktiga. De människor som har en BMI på över 30 hamnar i gruppen som definieras som fetma. Tittar man sig omkring på stan har andelen av dessa människor ökat, både bland gamla och unga.

När man ser på måttet BMI uppkommer en rad problem. Exempelvis har kritiken funnits kring att BMI inte mäter andelen muskler, som väger mer än fett, på kroppen. Detta problem behöver vi lyckligtvis inte ta ställning till då dessa personer inte innehar en muskelmassa som skulle vara ett problem i denna mätning.

Frågan jag ställer mig är vad det är som gör att individen inte reagerar på sin övervikt? Vad är det som gör att man inte reagerar på att man måste köpa nya byxor för de gamla går inte igen? Vad är det som gör att individen inte förmår att ta tag i problemet?

Förmodligen är det så att personen inte innehar självdisciplinen att göra en förändring. Låg självdisciplin gör att suget till exempelvis choklad vinner och istället för att stå emot äter man tills man blir mätt. Man kan äta allt i lagom mängd men man kan inte äta det man alltid är sugen på. Godis varje dag och fikabröd till varje fika blir i längden ohållbart såtillvida att man inte förbrukar dessa kalorier. Disciplinen måste vara starkare än suget när man står inför dessa val.

Vi ska inte heller sticka under stolen med att människan är gjord för att röra på sig. Har man inte denna aktivitetsnivå naturligt i vardagen måste var och en släpa sig till gymmet för att springa, lyfta skrot eller på annat sätt röra sig. Även här spelar självdisciplinen in. Visst är det inte en fröjd att varje dag gå och träna men då BÖR man tänka på känslan efteråt. Hur skönt är det inte att vara svettig och känna att man verkligen har kämpat?

Jag är väl medveten om att det finns sjukdomar och åkommor som kan spela en väsentlig roll i möjligheten att röra på sig. Det finns tillstånd som gör att vikten ökar eller rörelsen i vardagen minskar med viktökning som följd. Däremot är det inte dessa människor som jag syftar på. Alla ni som ingår i denna krets är ursäktade, för en kort stund.

Vi ska ha i åtanke att 100 gr godis (ej choklad) är cirka 400 kalorier. Detta är beroende på sort och tillverkare. Ta då den stora godispåsen till myset på lördagskvällen och vi har där förmodligen 2000 kalorier. För att omsätta detta till verkligheten så ska en kvinna som vill gå ner i vikt äta cirka 1500 kalorier, för att behålla vikten 2000 kalorier.

Att välja att träna och äta rätt är att respektera sig själv. Jag gör detta val för att jag vet att jag mår bra av det och i längden gynnar detta mig mer än en påse godis. Att må bra i sig själv, känna sig pigg och nöjd över sitt utseende är viktigt för individens självkänsla och denna känsla avspeglas på utsidan. Det viktigaste att komma ihåg är att i slutändan är det ändå kalorier in och kalorier ut som bestämmer hur du ser ut.

// Peace