Linus Fornander

Efter en lång tystnad har jag bestämt mig för att låta världen ta del av mina tankar och livsöden!

För dig som inte vet har jag sedan slutet på Augusti bosatt mig i Sollefteå (en liten stad i västernorrland) för att studera Internationell Kris och Konflikthantering. Utbildningen är en fortsättning på det som påbörjades på Nya Zeeland och ett steg på vägen mot det slutgiltiga målet att forska inom ämnet fred.

Varför jag valt att plocka upp bloggskrivandet igen beror på... ja vad beror de på egentligen, idag vet jag inte ens vad jag hade tänkt skriva om, vem skulle vara intresserad av vad som händer en student i en småstad i Sverige, det kommer förmodligen stå ganska lite om själva Studierna och mer om tankar och idéer som kommer och går genom en lätt förvirrad gärna....

Den första tanken jag skulle vilja dela med mig av en egentligen en fråga, Hur svårt kan det vara att följa en instruktion. har suttit hela eftermiddagen och lyssnat på redovisningar om olika länders fattigdoms bekämpnings strategi. en redovisning som ska vara baserad på en uppsatts som skrivits på ca 10 sidor. uppsattsen skulle besvara fem frågor, detta skulle presenteras på 20 min, hur kan det då komma sig att tendens är att prata om allting annat förutom det man frågade efter... jag säger absolut inte att presentationerna är dåliga men jag anser att man borde hålla sig till sak när man håller en presentation. Utmaningen med att hålla en presentationer är att hålla sig till poängen och inte sväva ut, när man pratar om allt annat förutom att svara på de frågorna som uppsattsen var byggd på blir det väldigt svårt för personerna som lyssnar att förstå och hänga med. alla som sitter och lyssnar ska ha svarat på samma frågor och detta gör att om den grupp som presenterar då håller sig till att svara på dessa frågor kommer alla att förstå bättre...

en första tanke av många som kommer skrivas ned....

Peace!

Peace!

nu börjar det fan bli så kallt i den här stan att man inte kan gå ut i bara t-shirt, riktigt illa faktiskt. Tur att man är på väg hem!

Ikväll blir det en onsdags utgång som firandet av överkörningen av dagens psykologiprov!

och för den som undrar så flyger jag via Bangkok och Frankfurt!

Peace!

den 22 juni sätter jag mina 24 cm långa fötter på svensk mark igen, om det var någon som undrade vill säga...

Peace!

som rubriken beskrive och som säkert några av er vet är jag inget stort fan av att gnälla, men det närmsta 3 veckorna kommer vara 3 ganska hårda veckor i mitt student liv. onsdagen den 12, psykologi prov, måndagen den 17:e grupp presentation i Individuals & Identities, onsdagen den 19:e ska en labraport i psykologi vara klar, måndagen den 24:e uppsatts i Individuals % Identities ska vara inlämnad, tisdagen den 25:e rollspel i Conflict Resolution, 2:ra  juni, psykologi prov. sedan är det bara psykologi tentan kvar den 14:e juni sedan är jag på väg hem!

men efter att ni har läst detta ganska tajta schema så är det dags att sätta fart!

vi hörs!

Peace!

Sömn denna natt får stå till sido för som jag sa en alnighter måste man ju köra ber termin och min blir inatt! önska mig lycka till!!

Sitter nu på mitt rum och letar förbrilt efter någon form av inspiration för att plugga inför fredagens tenta, men jag lyckas inte hitta motivationen till att läsa om self-concept, self-awerness o.s.v. vad gör man då? går å lägger sig och tar ny tag imorgon eller är det någon som har ett tips på var man kan leta?

Peace!

Skrev den första av veckans två tentor idag, kändes helt okej måste jag säga, det var ju en klok man som en gång sa att ett C- också är ett betyg så ;-).

Ikväll blir det absolut inga studier, utan det blir lite biljard med Calin Erueti, en stående utmaning från förra terminen så, önska mig lycka till, rykten i huset säger att han e riktigt grym så det kan bli svettigt idag, jag är inte jätte dålig på biljard men jag hävdar heller inte att jag är någon stjärna.

Imorgon sätter vi fart med pluggadet igen inför fredagens tenta, och det kommer inte bli något lugnare efter det, presentationer tentor rollspel med mera är kvar att avklara innan vi kan åka hem...

Peace!

Om man kan säga att denna vecka började igår så började den riktigt tungt, Torsk för AIK, torsk för pool, och ett pool spelade otroligt dåligt, blir lite smått deprimerad av att titta på nu för tiden, hoppas på nya tag till nästa sässe!

Annars är det en ganska tung vecka framför oss, Conflict Resolution prov imorgon, ett prov som avgör 40 % av slutbetyget, alltså är det ganska viktigt, jag känner mig ändå ganska positivt inställd till provet, jag har hela dagen idag och stora delar av morgondagen (eftersom provet är kl 3 på eftermiddagen) att plugga. Sedan är det prov i Individuals and Identities, också 40 % av slutbetyget, men det känns bra inför de med, det känns som att jag har koll såhär 5 dagar innan provet.

nu börjar också "kylan" slå till mot Auckland, jag sätter kylan inom " " eftersom det ska gå mot höst, vinter, och det är fortfarande 14 - 15 grader ute, men jag måste säga att det är skönt att kunna gå till skolan i jeans och tjocktröja utan att komma fram genomvåt. För jag måste nog säga att jag fryser hellre än svettas.

Sedan är frågan hur mycket sömn det blir inatt, med tanke på 3 A när jag kommer hem så räcker det nog inte med att känna sig ganska positiv till provet, utan jag lär bli uppe ganska sent inatt och studera men någon gång vajre termin ska man väl lägga en "all nighter" som dom säger här nere!

Men nu är det lektions dags!

Peace!

Nu är det krig där fler sanningar ska fram. Eftersom gästbloggare ett och två känner sig påhoppade med diverse så har följande bestämts. Nästa lördag trots det stora avståndet 63 mil kommer gästbloggare ett och två träffas för att göra ett gemensamt uttalande där diverse sanningar ska fram. Och inget kommer lämnas osagt eller censureras. Risken finns att denna blogg kommer att stängas ner innan vem vet men som sagt den 8 maj då skrivs om det publiceras får framtiden utvisa.

// Lars "Lasse" Fornander och Jonatan Fornander

Känns som att det börjar bli dags att jag berättar mina sida av historierna som dessa två gästbloggare jag nu har haft på besök klämmer ur sig, och jag säger det igen om det någon annan som har några sanningar (eller osannigar som det just nu florerar ganska tätt av bland gästbloggarna) så är det bara säga till, det finns inget tak på den här bloggen och garanterat igen botten heller, så feel free att tala om vad ni tänker känner och tycker.

Först och främst till gästbloggare två, även känd som min far, att vi aldrig har blivit tvingade att äta mat, nej det är sant, men tvugna att smaka var vi alltid, och det var lika bra att tycka om det för annars skulle man få det serverat igen och igen tills man lärde sig att tycka om det.

Till gästbloggare ett, även även känd som min storebror (även mentala coach), jag må har spelat tv spel istället för att städat mitt rum, men efter varje måltid så smet jag inte iväg och sedan hörde man från rummet när vi undrade var du va, citat: a jag kommer vänta en sekund bara, sedan så när allting var undan plockat och klart, diskmaskinen påsatt så rullade han in i köket och frågar vad han ska hjälpa till.

För att ta upp historien om det här med koldolmarna (som för den som inte vet är en maträtt, googla om ni vill veta mer), våran far hade någon form av mellan 35 och 40 års kris och bestämde sig för att jag och jonatan skulle prova koldolmar, som testa har vi gjort hela livet så det var ju inte så konstigt, men när vi samma dag nästa vecka fick det igen, blev vi lite fundersamma, men väl uppfostrade som vi är såg vi glada ut och åt, mycket lingon och potatis så gick det ner, när vi tredje veckan i rad blir serverade denna för att säga det milt, inte speciellt goda mat rätt så sitter jag och jonatan mitt emot varnade vid matbordet, tittar på varande, och Jonatan säger, Linus nu får du fan säga åt honom (pappa) att det här inte går äta, för att Jonatan skulle säga det själv fanns ju inte på kartan, så när måltiden börja lida mot sitt slut så tar jag mig samman och säger åt min far citat: Farsan det här smakar skit, jag kommer inte äta det en gång till, Jonatan sitter samtidigt lite försynt och håller med, låter mig ta hela smällen, men vi har inte behövt äta det sedan dess så att det var nog värt att riskera livet genom att säga att pappas mat inte gick att äta.

Stenkross historien är helt sann, sen att jag inte fick lämna mitt rum förutom att gå å träna och gå till skolan under en månad efteråt är ju en helt annan sak.

Och som sagt är det någon mer sanning som ni vill ska skrivas om så är man mer än gärna skribenten bakom alla idéer!

Peace!

Jag bor på femte våningen i ett hus bestående av totalt 14 våningar, det finns två hissar, jag brukar i vanliga fall gå ner dom fem våningarna men igår bestämde jag mig för att ta hissen ner, och från våning fem, till våning ett som i det här fallet är bottenplan, så stannar hissen 3 gånger, med folk som ska in i hissen och ner till botten våningen, jag ansåg mig själv vara ganska lat som inte gick ner fem trappar, men den människan som klev på på plan två och skulle åka ner en våning till plan ett borde fan i mig skämmas, så slö får man inte vara! Peace!

Shit ibland är det riktigt nice med regn, idag är det första gången sedan jag satte ner mina fötter för ungefär två månader sedan som det regnar i denna fantastiska stad, och när det regnar här, då pratar vi så nära monzun regn det går att komma, och jag måste säga att det är efterlängtat, för "gräsmattan" och jag har den inom " " eftersom det är mer än åker än en gräsmatta behöver verkligen lite väta på sig!

Igår i conflict resolution hade vi en ny föreläsare, måste säga att jag gillade henne, hon verkade kunnig och hade lite bättre "känsla" för när vi elever ska prata osv, svårt att förklara men jag gillar henne!

och ikväll blir man bjuden på taco, vi börjar känna igen oss i förra terminen, ser till att man blir bjuden på mat så ofta som möjligt och dom dagarna man inte blir bjuden så äter man på typ subway;-).

Men nu är det lektions dags!

Peace!

Efter en riktigt lång helg så är måndagen äntligen (NOT) här, känner mig riktigt sliten idag måste jag säga, alldeles för lite sömn blev det i helgen, var vaken till 3 i torsdags, halv 5 i fredags, 3 i lördags, det är alldeles för lite sömn för mig på en helg.

Annars erbjuder veckan en hel del studier, har två tentor nästa veckan, en i Individuals and Identities och en i Conflict Resolution, och någon klok människa sa ju någon gång att man ska börja i tid, så jag tänkte testa den teorin denna gång!

Och sedan så eftersom jag redan har två gästbloggare så är det någon annan som vill göra sin röst hörd om sanningar eller osanningar om mig så är det bara maila mig erat inlägg så ser jag till att det blir publicerat!

Men nu är det lektions dags!!

Peace!

Med tanke på allt man blir anklagad för så är det väl dags för en ny gästbloggare. Att mina bägge söner i maskopi går ihop och lurar folk med stöd av deras mamma att jag skulle ha tvingat i dom lever är lögn. Det va middag det va gryta och det va vad dom åt. Sen att den innehöll lever är en helt annan sak men tvång va det inte. Och inte att luras heller för jag sa gryta och det va det. Sen att den andra sonen numer på långt avstånd cirka 60 mil kommer med dessa påståenden i vetskap om att han är så långt bort så han slipper stryk. gör ju inte oskyldigt anklagad far mindre frustrerad länge sen jag hade dom över knät. För som ni alla vet smärta det är bara vekhet som lämnar kroppen inget annat. Och stenkrossen denna eviga historia om stenkrossen, alla som känner mig vet att jag aldrig skulle förbjuda mina två söner ett äventyr och att cykla fritt förstår ni ju att jag aldrig skulle förbjuda (utegångsförbud efteråt är en annan sak man får stå för sina handlingar ). Och tv spelsdebatten den känner jag inte igen  över huvud taget skulle jag någonsin sagt något om detta?? Nej jag tror att advokaten som jag pratade med har ett enkelt fall framför sig. Det ända jag kan skriva under på från gästbloggaren är Linus förmåga att undvika att laga mat trodde verkligen att alla år av hemlagad välagad väldoftande ( en gång lever och tre gånger kåldolmar ) skulle skapa ett sug efter riktig mat men jag hade fel. Känns skönt ändå att dom har förstånd nog att inte ta upp historien om kåldolmarna (min favorit) för då hade jag nog varit tvungen att agera.

 

//Lars "Lasse" Fornander

Skorna jag köpte igår, UK size 6, samma sak som EU size 39 1/3, men ni vet vad dom säger, små händer och små fötter kan bara betyda en sak!

Peace!

Lördag tanken var studier, men min gode vän mads hade ett bättre förslag, ett varv ner på queen street och kolla lite, det slutade i 3 t-shirtar och ett par skor!!

Lördag morgon, kl är 20 över tio, jag är relativt nyvaken, gårdagskvällen bjöd på utgång med en stor grupp människor, den började i 13 G där det var förkrök, jag jobbade bubbelvatten. Sedan rullade vi vidare till prisbelönade natt cluben Met and Code, varför dom hade blivit fram röstade till Aucklands bästa nattklubb få du fråga någon annan, det var absolut inget fel på stället men enligt mig inte så mycket bättre än någon annan nattklubb men med mycket roligt folk så blev kvällen både rolig och lång, kvart över 3 lämnade vi Met and Code för att rulla till ett ställe som heter White Lady, och nej det är inget ute ställe, det är en "buss" som dom byggt om typ, som dom nu serverar hamburgare ut hela nätterna, dom som är ute lite oftare sa att det var stans bäste "fyllekäk" så. Gott var det också, jag belönade mig själv en hamburgare med ost och ägg! Efter denna hambrugare började gången hem, en bra 15 promenad och i säng var jag ca halv fem, och halv fem är alldeles för sen att gå å lägga sig, herregud, känner mig riktigt sliten idag och jag körde som sagt på bubbelvatten igår!

Lördagen bjuder på, förutom en del studier under dagen ett derss up party ikväll, och för er alla som känner mig någorlunda vet ni att jag hatar att klä ut mig! temat är: Klä dig som en låt, frågan jag ställer mig då är hur fan klär man sig som en låt? och är det någon som har något tips på vad fan man ska ha på sig? Fast vi får se hur det blir ikväll, håller på att ladda ner the forbidden kingdom nu så det kan ju bli att man stannat hemma och kollar på den istället!

Men nu är det dags att sätta fart på dagen!

Peace!

Ibland är det inte mer än att man undrar vad det är som händer, och då talar jag inte om något konstigt moln som något berg på någon försvinnande liten ö mitt ute i Atlanten fått för sig att lamslå hela Europa med under de senaste dagarna. Jag talar om tempot på bloggen. Tidigare kunde man ju få sig en tre, fyra uppdateringar om dagen. Här är några exempel:

 

”Nu är jag på väg till skolan”, ”Nu ska jag till Margaritas”, ”Nu ska mina danska vänner dricka öl” och ”Nu är jag på väg till skolan igen”.

 

Nu sackar han. Det är dags att höja temperaturen. Det är dags för ytterligare några sanningar.

 

I och med att ingen jag känner är på Nya Zeeland och kan kontrollera om allt Linus häver ur sig här på bloggen stämmer så sitter han på ett visst informationsövertag. Han har också tolkningsföreträde för allt som sker, och släpper också sanningar därefter. Jag har än så länge ingen anledning att ifrågasätta det som sker, men vi talar ändå om mannen som rymde från skolan, som cyklade till Stenkrossen när han var fem år gammal och som skyddade mig på dagis med en pinne. Så det kan ju hända lite vad som helst.

 

För den oinvigde förtjänar Stenkrossen en förklaring. När vi var små var Stenkrossen lite som att äta förbjuden frukt. Gud (Pappa) hade förbjudit Adam och Eva att äta frukten från Kunskapens träd (att inte cykla till Stenkrossen), men Eva blev ändå övertalade av ormen (av någon kompis, eller sin egen brist på självdisciplin vid fem års ålder) att äta frukten och när Adam och Eva gjort det kastades de ut ur Edens trädgård av Gud (fick en utskällning av Pappa).

 

Dessutom är Linus beroende av TV-spel. Playstation 3. Ett Playstation som numera står i Umeå och abstinensen för honom där nere är påtaglig. Han håller sig sysselsatt med allt ifrån att äta pumpasoppa till att gå på gymmet. Han har till och med fått för sig att plugga! Han spelar allt ifrån något konstigt krigsspel (”Nej, men va fan, jag sköt ju honom först”), FIFA (”Nu får du ju börja rädda bollarna Reina, usch”) eller bilspel, typ Need for Speed så han kan hålla på och fixa egna fräcka bilar (”Asså det måste vara något fel på kontrollen, nu körde jag av vägen för femte gången på den här sträckan”). Det där TV-spelet har tagit upp mycket av Linus tid när vi har växt upp, och han har också fått utstå en del skäll för att få spela.

 

Pappa: ”Det är bara ett TV-spel, vi är fler som bor i den här lägenheten. Det ser ut som en bomb har slagit ner i ditt rum” med en ganska barsk ton.

Mamma: ”Snälla Linus, kan du sluta spela ett tag och plocka undan lite på ditt rum?” med en betydligt rundare och mildare ton.

 

Det var även under den här perioden som Linus kost såg ut som följer: Big Tasty, Kebabtallrik, Big Tasty, Kebab med pommes, Big Tasty, Kebab i bröd, Big Tasty, Kebabsallad. Typ. Ur en aldrig sinande kassa betalade han för att äta ute. Jag spekulerar i att det rörde sig om en tyst, väldigt försenad protest mot att Pappa tvingade i oss levergryta när vi var små.

 

//Jonatan Fornander